Afrika tur och retur

Nu har fyra blivit fem. Erik, Elin, Viktor och Kajsa ar nu Elin, Erik, Viktor, Kajsa och Corollan. Kanns bra. Kora pa vanster sida gar battra an vi kunde tro, forutom lite extra viftande med vindrutetorkarna i stressade situationer.

Kapstaden levererade aven sista dagen och vi kan nu forsta varfor folk pratat sa gott om staden. Det blev en tur till Godahoppsudden. Riktigt vackert att kora ner utmed kusten pa sma slingriga vagar. Ater igen riktigt god mat. Harligt. Kajsa passade pa att prova lite paragliding ocksa innan vi lamnade Kapstaden for Stellenbosch. Vindistrikt och universitetsstad. Dar blev det en heldag med vinprovning pa 4 olika mysiga vingardar. Pa ett stalle hade de aven egen getost, som var riktigt fin! Vinet hann man liksom trottna pa efter ett tag.. Inte helt overraskande var det ytterligare tva svenskar med pa varan tur (med 11 personer) forutom vara irlandska vanner som vi fortsatt stota pa under resan. Avslutade med att hela ganget at ost och kex pa vart hostel, trevligt.

Efter Stellenbosch paborjade vi resan utmed Garden route, sodra kusten av Sydafrika, som ska vara riktigt vacker. Och det var den! Har besokt Hermanus (en kort lunch och kik i val-staden dar vi tyvarr inte sag nagra valar), Mossel bay (dar Viktor dok i hajbur, och vi ater igen inte sag nagra valar), Knysna (dar vi tva cyklade mountainbike i djungeln bland babianer, vi alla gjode en halvdagsvandring och njot av staden i allmanhet) och Plattenberg bay (dar vi kollade pa surfare, inte en enda val). Det har blivit mycket utsiktspunkter och fina solnedgangar. En hel del god mat. Vi har ocksa lagat mat sjalva nagra ganger som lite omvaxling, for man trottnar lite pa resturangmat efterhand.

Nu senast bodde vi tva natter bodde vi i Bleukrans backpacker lodge. Vi kom dit sent pa kvallen nar det blivit morkt. Hade planerat lite vandring i Tsitsikamma nationalpark som lag i omradet och Viktor skulle gora sitt bungy jump fran bron (enligt dem varldens hogsta, fodelsedagspresenten fran oss), som lag precis bredvid var lodge (enligt dem varldens hogsta, fodelsedagspresent fran oss). Det visade sig nar vi kom dit att vi var de enda gasterna (det ar verkligen lagsasong har) och att stallet lag mitt ute i ingenstans i en overgivern turistby. Managern var pa vag darifran nar vi kom, och lamnade oss med ett "if the phone rings.. dont answere". Lite som klippt ur en skrackfilm. Hur som vara det ett mysigt hus och eftersom det var snorkallt dar inne hann vi aldrig riktigt skramma upp oss utan gick och la oss istallet. Tsitsikamma var riktigt fint. Vi gjorde en en-dags vandring, som gick utmed kusten. Ater igen tur med vadret, sol och klarbla himmel (fast det ar inte direkt nagon varme, knappast over 20). Blev en bra dag med matsack och hela koret. Pa vag tillbaka sag vi plotsligt flera valar i vattnet precis utanfor stranden. Antligen! Bra avslutning pa dagen. Sen fick vi sallskap av de irlandska vannerna sista natten, sa det blev inte riktigt lika laskigt.

Igar hoppade Viktor och en irlandare bungy och sen sa vi ater hej da (for 4:e gangen) och for vidare. Gjorde ett lunchstopp i J-bay (Jeffreys bay, en riktigt surfspot) och hamnade tillslut i Grahams town. Sag Sverige-Sydafrika pa en pub. Tyvarr var vi nog mer engagerade an Sydafrikanerna, och det kunde man kanske forsta nar man sag matchen. Kul var det i alla fall!

I Grahamstown ar vi fortfarande och planerar att om nagon timma aka vidare till "Wild coast" for mer vackra vyer och kanske lite surfing.

Ha det gott, later som att Sverige borjat ge er lite sommarvarme antligen!

Elin & Erik

Ater till civilisationen! Efter 19 dagar i taltet avslutade vi bussresan i sondags. Fran kalla natter till varma mjuka sangar. Fran soliga klara dagar till regn och kyla i Kapstaden.
Sammanfattningsvis tillbringade vi de sista dagarna pa turen med att ga upp pa "Dune 45" (en hog sanddyn som ser ut precis som man tanker att en sanddyn i en riktigt oken ska gora), tittat pa Fishriver canyon (varldens nast storsta canyon), kopt appelpaj och brownies hos en tysk i ett bageri mitt i oknen, gjort en forsta vinprovning, fortsatt kora pa odsliga kassa vagar genom Namibias oken och underhallit med svenska sanger runt brasorna pa kvallarna. Nu har vi skiljts at efter nagra gemensamma middagar har i stan (maten har verkligen levt upp till sitt rykte!), men tror vi kommer stota pa atminstone vara irlandska vanner framover.

Forsta dagen har i stan var helt bedrovlig och vi undrade vad det egentligen var folk pratat sa gott om i Kapstaden. Robben island var inte heller lika imponerande som vi kanske hoppats. Idag var det daremot stralande sol, klarblatt och vi besteg Tafelberget (stavas kanske med tva f som i hemmagatan?). Gick upp via en led som hette Sceleton gourge, och som inte var lika laskig men daremot haftig, som amnet antyder. Fick klattra lite genom vattenfall och pa stegar och sa kom vi upp till dent fantastiska vy man kan tanka sig! Utsikt over Kapstaden och Lions head och hav och berg. Picknick pa toppen. Sen promenerade vi ner igen. Som vanligt tar allt mycket langre tid an man tanker sig, sa vi har inte hunnit kolla in stan lika mycket som vi tankt de har dagarna. Ska darfor gora lite marknader (hurra, det har visat sig att den i princip enda bra marknaden hittills pa resan var forsta dagarna i livingstone) och sa imorgon bitti innan vi borjar var roadtrip i var Toyota Corolla (till Viktors fortjusning). I jakt pa den forsvunna diamanten pa riktigt!

Elin & Erik

Nu ar vi igang pa riktigt, och Afrikat levererar. Vart hem ar numera en slags ombyggd lastbil, med en liten buss i bak istallet for flak. Dar sitter vi. Rejalt stabil sak, men inte sa smidig. Vi har just lamnat vart forsta riktiga camp i Thebe, Kasane, Botswana. Riktigt mysigt satt att bo pa dar alla satter upp sina 2-manstalt pa vart omrade. Koksgrejer plockas fram under ett tak, samt stolar och bord. Pa omradet fanns ocksa pool, toaletter, dusch och en liten bar. Alltsa light-camping med vara matt matt, men skont nar man ska gora det i 19 dagar!

Vart gang bestar av 12 personer fran England, Australien, USA och Japan. Schaufforen fran Namibia.
Vi har gatt hart ut med att andra riktiga resdagen besoka Chobe nationalpark. Kand for att ha 100 000 elefanter bland annat! Det blev en safaritur i bil i soluppgangen och en battur i sonedgangen. Jag som egentligen inte gillar djur, tycker bast oma ttl ata dom, hade inga stora forvantningar men fick se mig besegrad. Vi snackar riktigt haftiga djur, pa riktigt nara hall. Morgonens hojdpunkt var lejonen. Framforallt ett lejon som lag i skuggan och slickade tassarna, med en halvaten buffel i forgrunden. Min favorit ar annars giraffer och det kanns lite stort att de har konstiga och ffa stora djuren bara gar runt har som den naturligaste saken i varlden, vilket det ju ocksa ar.

Eftermiddagsturen tillbringdfes i en platt liten bat nara vattnet. Lite for nara tyckte jag nar det galler krokodiler. Man har ju sett de dar naturfilmerna nar en krokodil fran att ligga stilla plotsligt attackerar sitt byte pa nagra tiondels sekunder och tuggar i sig med de dar starka, stora kakarna. Att da sitta 5m bort i en oppen bat kanns inte helt ok. Jeg verkade dock vara den enda som var orolig (eller vettig). Guiden berattade att nar de ligger pa land solar de sig bara, och jagar inte, det gor de i vattnet. Nar vi sen hittade den storsta och fetaste krokodilen ca 3m lang, lag den i vattnet. Men vi akte anda 4-5m nara!

Det haftigaste under kvallen var nar vi sag ca 15 elefanter sta vid vattenbrynet och dricka. En av dem gick i och badade och simmar sen over vattnet till on som var bat ligger nara, och gar upp ur vattnet knappt 10m fran oss. En STOR elefant. Magiskt.

Nu ar vi pa vag mot Okavangodeltatr dar vi ska sova ute i deltat en natt. Om flodhastarna haller sig lugna hoppas vi kunna skriva ett inlagg snart igen, och kanske lagga ut lite bilder. Finns inte sa mycket datorer har. Ursakta bristen pa aao forresten!

Sa vi mar alltsa bra! Jag ar helforkyld sedan mer an 1 vecka och hoppas att jag inte haller pa att fa bihaleinflammation. Overlever med Nasonex och en toarulle (att snyta mig i). Erik borjar ocksa bli lite snuvig. Natterna har varit lite kallare nu, skont, for det lar bli varre. Pa daragna standigt sol och troligen runt 25-28 grader.

Kramar /Elin

Djur sen sist (hall i er):
lejon, buffel, antilop, fisheagle, Kingfisher, gam, vartsvin (Pumba), varan, giraff, andra fina faglar bla Botswanas nationalfagel, krokodil, babian, sma ravlika djur, sma mardlika djur, katt, andra apor.

Alltsa 3 av The big five hittills!

Pa plats i Afrikat! Efter 30h restid hamnade vi i ett ganska varmt Livingstone. Till skillnad fran Johannesburg som var iskallt. Ett harligt land hittills. Det ar lugnt och skont pa gatorna, gar inte att jamfora med varken Asien eller Sydamerika. De fa bilar som tutar har menar "vill ni aka med?" och inte "flytta pa dig, jag ska fram". Visst kikar folk pa oss litegrann, men man blir inte utstirrad och omringad.

Hittills har vi hunnit gora en guidad cykeltur ut till nagra mindre byar utanfor stan, en marknad och till en skola. Tro det eller ej, men mitt ute pa en liten stig stotte vi pa en hel elefantfamilj. Hello Africa! Jovisst, ganska haftigt. Fick ocksa lara oss ett och annat om Zambia och folket har. Till exempel att gravida kvinnor far cravings efter termitjord, som man kan kopa i sma bitar pa marknaden. Har ocksa upptackt att man i princip alltid ater Nshima (en typ av majsgrot som ser ut som extremt stabbig mannagrynsgrot, men inte smakar nagonting). Vart forsta smakprov gjorde oss inte helt overtygade, men med kryddor och lite tillbehor ska vi nog kunna vanja oss framover.

Horde att det regnade lite smatt i Sverige. Har ar sol. Jamt.

Ha det gott
Elin & Erik

Dagens djur: elefant, hjort, odla

Hastigt och lustigt har min gamla Bangladesh-blogg bytt namn och är nu min och Eriks Afrika-blogg!! Det är inte det enda som håller på att ändra sig i våra liv. Igår köpte vi lägenhet i Karlstad och idag fick Erik jobb. Hurra! Saker och ting börjar lösa sig och det känns riktigt fint att ha det kirrat innan resan, för att kunna njuta fullt ut.

Sista dagen har kommit. Vi har fördrivit dagen i Dhaka med att titta på fotoutställning och shoppa samt säga hejdå till handledare Anisur. Imorgon går flyget mot Sverige, älskade land.

 

Sammanfattningsvis är jag enormt glad att jag åkte till Bangladesh. Anade inte innan hur bra det skulle bli och vilket trots allt haftigt land jag skulle komma till. Jag har väl inte direkt gjort något fantastiskt projekt och lärt mig så mycket om forskning (jag har däremot ett ofärdigt projekt där handledaren avslutade med att klargöra att jag behöver göra om i princip alla beräkningar pga en massa datatrassel och dålig kommunikation) MEN i övrigt har det varit fantastiskt. Tror att jag lärt mig en hel del om andra ting, vet att jag upplevt massor och hoppas att jag blivit lite klokare. Jag kommer att sakna både pannkaksbröd, falsksjungande böneutropare och den ständiga uppmärksamheten, allt det jag känt mig så trött på emellanåt. Tack MFS.

 

Ni skulle bara veta hur mycket jag uppskattar att ni läst min blogg!

 

Allahafez

Lite bilder för att ge en bild av Matlab. Oj, så jag kommer sakna det.



Vägen in till "centrum"


Grönt hår? I bakgrunden bron över till sjukhuset


Valtider, därav alla planscher


Grönsaksmarknaden


Fiskmarknaden


Stammis. Vår klassiska middag på byn, samma lika överallt. Gott.


"I talk you" serverar på vårt guest house. Snäll.


"Gluggen" städar på vårt guest house. Helt fantastiskt snäll.
"How are you madam", "good morning madam".


Studiebesök i köket en tidig morgonför att lära mig göra purata(?)


Neonatalavdelningen.


Börjar tillfriskna från lunginflammation


Nyförlöst


Färsking


Alltid lång kö och mycket folk i korridorerna


Inte så kul att vara sjuk

Vill mest uppmarksamma att det finns gott om nya bildbevis upplagda anda sen inlagget Tigerjakt, for den som ar intresserad..

..men kan inte lata bli att skriva lite mer nar jag anda haller pa.

Tillbaka i Matlab. Det mesta ar som vanligt forutom att:
-Har ar kallt. Ja, bara ner mot 8 grader men eftersom det ar i princip samma temperatur inne som ute kanns det kallt.
-Det har tillkommit varmvatten pa hotellet. Passar bra ihop med ovanstaende nyhet.
-Det har tillkommit lite nya mobler och nya kostymer pa de som jobbar har!
-Facebook ar som tidigare blockerat vilket ar trist men kanske bra for arbetsron. Nar vi kom tillbaka fram semestern var aven svt blockerat. Inte bra pa nagot satt for vara tv-kvallar vilket ar bland de fa grejerna man kan gora i Matlab pa kvallarna. Sedan igar har de aven blockerat DN i nagot slags forsok att isolera oss helt fran omvarlden!! Jag som laser DN hela tiden for att slippa jobba med projektet. Katastrof.
-Det ar valtider vilket innebar att man med megafoner aker omkring och gastar samt klungor av man som springer och ropar pa gatorna. Ska bli ganska skont nar det ar over imorgon.

Om ynka tio dagar sitter vi pa planet hem och jag har ynkligaste ynka sju dagar eller sa kvar i Matlab. Lite sorgligt. Samtidigt ser jag knackemackan med prastost och kaviar narma sig med ilfart och kanner mig ganska nojd.

Godnatt Sverige

Även den skönaste semester tar slut. Tur då att man gör projektarbete i Bangladesh och att "vardagen" inte är så tokig den heller.

Vi hade en riktigt skön sista semestervecka jag och Erik. Vi fick faktiskt vår sol (fast väl blandad med moln och regn), paradisständer, bad och färska exotiska frukt. Först stannade vi i Galle. En riktigt mysig stad där man kan bo inne på fortet som ligger vackert ut mot havet. Det enda att klaga på är att alla andra turister gör detsamma medan srilankanerna bor utanför fortet. Härligt ändå och vi spenderade dagen dels på en öde djungelstrand, dels på Unawatuna -en tokturistig men vacker paradisstrand med turkost vatten och vit sand. Sedan for vi vidare utmed kusten till Mirissa. Det visade sig vara en riktig pärla, så vi stannade kvar där 5 dagar. Härlig ren och fin strand med fantastiskt klart vatten (typ 27 grader) och inte så extremt bebyggt. En go lugn lunk har liksom infunnit sig på stället. Dagarna såg ungefär ut såhär:

8.00 Springtur i vattenbrynet med efterföljande avsvalkande dopp.
9.00 Srilankansk frukost och lite Caramspel på hotellet intill med snällaste personalen
10.00 och framåt Läsa bok på stranden, ta svalkande dopp i de höga vågorna. Läsa lite till. Dricka nypressad juice eller äta en papaya. Ta en snorkeltur bland fantastiska färglada fiskar, vila upp sig i solen och sen avsluta med lite beach.
18.30 Fin solnedgång. Duscha och smörja in alla röda kroppsdelar med aloe vera-kräm (hoppas våra aloe vera-älskande mödrar blir stolta!). Sätta sig på en restaurang på stranden och gräva ner tårna i sanden, njuta av nyfångade vitlöks-räkor eller srilankansk rice and curry.

Dessutom utnyttjade vi (förra) årets upplevelsejulklappar. Först blev det Whale-watching. Vi åkte ca 1 h rätt ut på Indiska oceanens stora vågor i en liten motorbåt. Tro det eller ej. Vi hade tur och fick se ca 10 blåvalar och hundratals delfiner. Till och med jag, som inte är någon vidare djurvän, blev rätt imponerad över att se de extremt stora djuren på nära håll. Sista dagen tog vi en surflektion och gjorde alltså surfing-debut. Faktiskt lyckades till och med jag stå upp (!) och det var riktigt roligt! Skulle inte förvåna mig om det blir surf-semester för oss två någon gång i framtiden.

Tillbaka i Bangladesh blev vi lite chockade. Det är snor-kallt här! Får nog användning för mitt underställ tillslut. Erik har åkt hem till Sverige och jag till Matlab. Nu börjar slutspurten!

/Elin


Förresten, Caram är ett väldigt roligt brädspel, ungefär som Coronn, som vi lärde oss. Kunde inte låta bli att köpa med ett hem till Sverige trots 7 kg och ca 1x1m.
Tips: Om ni åker till Sri Lanka, prova Elephant ginger bear. En rysligt god ingefärskläsk som river gött i halsen.


Srilankansk frukost


Harliga vagor


Redo!


Lite snett o suddigt, men dock delfini mitt i spinn-hopp


Erik med bradan

Fan det ena till det andra. Lika kontrastrikt som denna resan..
Här följer däremot bilder från ännu en tur i södra Dhaka som jag och Erik gjorde:



Målar båtskrov

Jobbar 6h om dagen på det skitiga varvet

Formar för att gjuta propellrar






Tjej som bjöd på snacks på en av textilfabrikerna vi besökte.

Flyger drake

Vi forvantade oss att flyga in over en solig paradiso. Istallet landade vi i ett regnigt Colombo. Har regnat mer an 4v har tydligen. Inte som det ska vara. Men jag har anda fatt andra uppfattning lite under var resa i bergsregionen. Smaragdgrona kullar fulla av tebuskar som har och var bryts av med stora vattenfall som ser ut att komma fran ingenstans. Vackra fargglada blomsterbuskar, buddisttempel och tefabriker bakom varje krok.

Vi gick hart ut med att forsta dagen ge oss ut pa pilgrimsvandring till Adam's peak 2243 m hog. Saklart valde vi den langa vagen och att ga med full packning. En enda lang trappa i varierande lutning. Tufft i dubbel bemarkelse. Efter ca 10 000 trappsteg slutade numreringen av trappsteg och da hade vi nagon timma kvar. Extremt brant sista strackan. Det hela tog oss ca 8 h med en matpaus. Vid 23 anlande vi till toppen och la oss att sova i en kylig sovsal tillsammans med ett gang srilankaner. Sov och sov, ruggigt kallt var det, men vad gor man inte for att se den kanda soluppgangen. Dessvarre var det moln nar vi vaknade, men vacker vy och mystiska buddistceremonier gjorde det vart anstrangningen. Traningsvarken har knappt slappt annu, sju dagar senare, var inte nadig! Sen dess har tva fodelsedagar firats och ett nytt ar gjort sitt intrade. Vi har varit i Nuwara Eliya. En speciell stad i bergen som praglas av fullstandig kolonial stil, som ett mini-England med engelska sma dockhus. Charmigt. Grand hotel var som att flyttas tillbaka ett arhundrade eller sa. Speciellt nar vi spelade snooker i en murrig bar med en vitkladd herre som instruktor.

Regnet har fortsatt och orsakade tillsammans med att Erik varit krasslig att vi stallde in planerad mountainbikecykling. Gjorde i alla fall en 3h vandring till World's end dar tata dimmor gjorde att man forst bara sag vitt, vitt nar vi kom fram till branten som stupade 880m nerat. Tills molnen plotsligt skingrades och visade en fantastisk vy. Nyarsafton var en av de mest speciella jag firat. Middag med tva amerikanskor och dans med srilankaner. Kul hade vi.

Jag inser att jag vant mig vid Bangladesh-standard. Forestallde mig att det skulle vara ungefar likadant i Sri Lanka. Det ar det inte. Det forsta som slog mig var hur rent det ar med fina vagar, relativt lugn trafik, riktiga hus. Manniskorna har "vanliga" klader och det ar nastan lika manga kvinnor som man ute. Daremot hade jag last om hur trevliga, hjalpsamma och glada sri lankander ar. Pa den punkten ar jag bortskamd fram Bangladesh dar man inte kan gora nagot utan att fa hjalp, vare sig man vill eller inte, och glada tillrop. Och ingen vill ha nagot for besvaret.

I skrivandes stund sitter vi pa ett tag pa vag mot Kandy. Forhoppningarna om att regnet ska avta ar sma, men jag tror vi far se mycket fint anda. Sen aker jag och Erik soder ut, Andreas tillbaka till Matlab. Onskar jag kunde skicka med en ogonblicksbilden av vyn jag ser utanfor fonstret. Med risk att bli tjatig -det ar otroligt vackert.

Elin o Erik


Kanel på tork på vägen upp mot Adam´s peak


Morgonutsikt från Adam´s peak


Andreas vid World´s end


Mot nya äventyr


Trött




Teplantage (bild Erik Ahlin)


Traditionell dans i Kandy


Enorma fladdermöss i Botanical garden i Kandy

Sunderban är ett 10 000m² stort område bestående av världens största mangroveträsk. Mestadels bestående av vatten eftersom i ändå befinner oss i ett enda stort delta. Mangrove är tydligen träd som kan växa i saltvatten och hela omgivningen gör att finns en hel del speciella växter och djur här. Som den kungliga bengaliska tigern. Smaka på det. 400 exemplar ska drälla omkring i området enligt senaste ryktet. Alltså gav vi oss iväg på tigerjakt tillsammans med Guidetours och ett gäng andra turister från Schweiz, Holland, Österrike och Bangladesh. Resan gjordes via båt. En väldigt trevlig båt med soldäck och mysiga hytter. T om western-style-toaletter. Utifrån båten gjorde vi sen små utflykter som att tysta paddla fram i träbåt i tidig morgontimma eller eftermiddag för att skåda djurlivet, gå på djungeltur, bada i gyttja, hänga på stranden. Jupp, vi såg färska tigerspår (eller var det fingeravtryck?) och kanske även hörde mystiska prassel. Men rent definitionsmässigt såg vi väl ingen tiger.. Ingen krokodil heller. Däremot prickiga hjortar, vildsvin, delfiner, ormar, ödla, örn, stor stork, vackra fåglar, apor (makaker) mm. Häftig och ibland ganska ful natur med mycket rötter och mycket lera. Mysigt sova på båten och fantastiskt god mat med mycket fisk (Erik fick på de här dagarna smaka i princip alla Bangaliska specialiteter vi lyckats komma över under hela vår vistelse). Med tanke på att en människa blir uppäten av tigrar var trejde dag i området är vi nöjda med att vara tillbaka i Dhaka nu. Hemfärden gjorde vi på självaste julafton. 10h på tåg.. Det mest spännande var när vi gick av under stopp på en station. Killen från Bangladesh vi hade träffat sa att det var 20 min paus. Plötsligt tjöt tåget och började rulla. Eftersom alla dörrar utan de längst fram var låsta fick vi springa framåt och kasta oss på trappstegen och greppa tag- tillsammans med en bunt andra människor. Gick bra. Väl hemma hann vi fira en kort mysig julafton. Erik överraskade med att ha tagit med sig glögg, pepparkakor, knäck och saffransbiskvier. Lyckan var gjord. Sen kom även skumtomtar fram och det visade sig att Erik fått med sig lite paket till oss hemifrån. Där dök det upp kola, snöflingor, gran, julevangelium och tom en julkrubba! Alltså i princip en komplett julafton. Vi somnade mätta (sockerchockade) och nöjda. Lite hemlängtan väcks såklart när man pratar med familjen hemma och tänker på allt mysig julfirande. Och på att det var -18 och stilla snöfall!

Idag ska vi göra ett sista försök till total julstämning med att äta jullunch på Nordiska klubben.

God jul på er alla!

 

Andreas på båttur

 

Vår båt Chhuti i solnedgång

 

Fina pojkar på tigerjakt

 

Tigerfärgad vakt

 

Speciell skog, med rötter som sticker upp.

 

Färska tigerspår!

 

Baddags. Andreas på språng, sen står jag och Erik på tur.

 

..med efterföljande lerbad.

 

Fiskare (bortse från fläckarna)

 

Erik

 

För mycket kokosnöt? För mycket lerbad?

 

Glada barn

Erik är här och den nybildade trion har nu gjort Dhaka några dagar. Första dagen, i torsdags den 16:e december, var det nationaldag. Jag hade trott att det skulle vara väldigt livat ute. Riktigt så var det inte, men vi såg rejäla mängder av Bangladesh flagga och någon typ av procession, som mest såg ut som ett demonstrationståg. Vi höll till i Old Dhaka som är den lite mer fattiga och lite mer livade delen av staden. Jag älskar det, att bara gå runt i smala gränder och se på livet som utspelar sig där. Det känns lite som en nytändning nu när Erik kommit hit. Jag och Andreas har ju såklart börjat vänja oss vid vardagslivet och människorna. Inkluderat att ideligen bli stoppad på gatan för att svara på varifrån vi kommer, varför vi är här och om de möjligen kan få ta en bild. Eller fråga om vi kan ta bild på dem. Nu har vi en person som uppmärksammar allt det där igen, de små detaljerna, och som har mer energi till att svara på frågor. Det smittar av sig. En annan bra grej är att Erik hade lösgodis med sig. Inte mycket som går upp mot saltlakrits och hallonbåtar efter några veckor!

Promenerande genom stan igår träffade vi på två små pojkar med hennafärgade händer. Verkar vara en högtidsgrej att färga naglarna med henna som sen får växa ut så att det blidas små röd-orangea halvmånar längst ut på både kvinnor och män. Av någon anledning började vi leka lite med dem. Visa dem lite hand-trixs, som att vicka med långfingrarna på varsina sidor, knäppa händerna och vika upp dem till näsan och sätta pekfingrarna på var sin sida, ploppa i kinden osv (ni förstår säkert). En sån där mysig stund helt enkelt.

Igår blev det lunch på ett typiskt Bangladesh-ställe. Jag var den som insisterade, de andra sa ja fast såg kanske inte övertygade ut. Maten visade sig vara kall, men enligt mig ganska god (jag som nyss var urtrött på den enformiga maten i Matlab har redan efter två dagar börjat längta tillbaka och tycker lyxiga restauranger med thai och västerländskt inte känns så kul). Kvällen slutade sen med att Erik låg i knappt 39 grader.. Mitt samvete känns inte helt rent och nu är det bara att hoppas på tillfrisknande till imorgon när vi har planerat en 5-dagars tigerjakt i Sunderban.

Vi bor de här dagarna i någon slags lyxlägenhet med egen hemhjälp (som iof inte gör mer än att rosta bröd på morgonen och ställa fram smör och sylt..). Mitt och Eriks rum är gigantiskt. Tyvärr utan Internet och internetcafeér växer inte på träd. Alltså lite lurigt att lägga ut inlägg men ska få detta på plats och hoppas lägga till lite bilder senare.

Pa aterseende

Nu är det bara en halv vecka tills Erik kommer! Hela jag är inställd på det och Matlab känns plötsligt ganska gjort för ett tag. Ska bli härligt att sträcka på benen igen, komma ut och resa. Har jag då kommit tillräckligt långt med mitt projekt för att hinna med 4 veckors resande? Ärligt talat vet jag inte det själv. Jag har bara fyra intervjuer kvar men sen är det en mängd statistik och resultatsammanställning och såklart själva skrivandet kvar. Hur lång tid tar sånt? Jag räknar med att knappt två månader i Sverige räcker ganska långt. Alltså tänker jag ta semester och njuta att vara här i Bangladesh (jo, jag försöker övertyga även mig själv, och det går ganska bra..).

 

Mina tankar om att hinna göra massa praktik har inte riktigt blivit sanna. Förra veckan gjorde jag i alla fall ett snabb-besök på diarre-avdelningen för att kolla in lite kolera. En annan kväll blev jag inringd för att äntligen vara med på min första förlossning. Ganska stor skillnad från förlossningar i Sverige. Alla kvinnor är i samma sal, där det finns några britsar utöver själva förlossningssängen, där man bara ligger det allra sista. Inget smärtstillande. Trots det inte minsta skrik. Jag kände mig mer handfallen än vanligt med tanke på att jag inte ens kunde kommunicera med mödrarna. Kunde inte ens uppmana till att andas, som är ett säkert kort annars. En söt liten pojke med navelsträngen 3 varv runt halsen föddes tillslut. Allt gick bra. Lika fashinerande som i Sverige. Hela grejen känns så enormt onaturlig, trots att det är det mest naturliga i världen. En liten cellklump växer inuti en livmoder under 9 månader till att bli en fulländad liten människa. Denna ska sedan ta sig ut i världen genom en extremt trång kanal genom att vrida och böja hit och dit. Helt fantastiskt. Det kom även in en liten krabat som fötts på ett subcenter i v 28. Som en liten fågelunge. Mådde fint även efter en skumpig CNG-färd in till sjukhuset istället för läkemedel och kuvös.

 

Vi har haft några regniga och därmed leriga dagar, men idag är solen tillbaka. Igår åt vi klementiner, dadlar och skumtomtar till kvällens SVTplay-tittande. Mer adventsmys än så blir det nog inte i Bangan.

 

Med önskan om en mysig tredje advent

 

 

Vårt kontor! Jag sitter längst in till vänster. I grönt ser ni Hosneara och framför henne Dr Mon.

 

I CNG på väg till grannstaden Chandpur

 

En man säljer glasögon i Chandpur

 

En skräddare i Matlab. Trampsymaskiner är det som gäller.

 

Fattig flicka i Chandpur

Idag har jag äntligen lärt mig säga hej! Jag vet, det låter väldigt illa att jag inte lärt mig det mest fundamentala ordet på bangla förrän efter en månad. Skäms lite, MEN, det är inget lätt ord och eftersom alla kan Hi, Hello osv så finns inte behovet riktigt. Jag har i alla fall övat genom att läsa på i Lonely planet och frågat folk (alla säger: -ingen ide att lära sig för alla kan hälsa på engelska), men utan framgång. Så idag, när jag blev tilltalad med "assalam walaikum" svarade jag automatiskt "walaikum assalam". Jag blev lika överraskad som Sofia, som hälsade, och sedan dess verkar det ha satt sig och jag hälsar frenetiskt på alla muslimer jag träffar (hinduer hälsar med en annan fras, återstår att öva på den antar jag).

Dagen startade helt på fel sida, utan anledning. Kändes mest bara som en sådan där tung dag när allt går fel och känns jobbigt. Dessutom började de första hemlängtans-känslorna infinna sig när jag lästa flera fina mail om vad som händer där hemma med adventsmys i snön och allt vad den här årstiden innebär. Men, dagen var tydligen inte förlorad, jag åkte ut för att besöka det sista subcentret och träffade två helgoa damer. Vet egentligen varför jag tyckte om dem så mycket, hann bara göra mina intervjuer och följa med på ett ultraljud och få fika, men jag kände mig väl helt enkelt lite hemma. De bad mig att komma tillbaka någon gång och det skulle jag vilja, kan inte komma på vilken anledning jag skulle hitta på, men det kan nog ordna sig. När det blev en stund över gick jag ut på gatan för att se mig omkring. Träffade på lite skolbarn och när jag tog fram kameran för att fota dem bröt kaoset loss. Barn dundrade fram ur alla vrår och kastade sig fram över varandra för att vara med på bild. Jag kände mig lite skyldig som ställde till med sådan oordning, men samtidigt jättekul att träffa lite barn. Trist att inte kunna snacka med dem. Tillslut blev de utskällda av några vuxna och jag fick försöka smita tillbaka.

 

 

 

Mina två nätter utanför guest houset blev ganska trevliga och lite jobbiga. Sov hos en trevlig kvinna tillsammans med hennes släkting, en ung tjej som skötte hushållet, och en annan ung tjej, som är i Matlab för att hjälpa till med Andreas projekt. De var såklart lika välkomnande och generösa som alla andra. Kul att få prova på lite olika Bengaliska godsaker. Får återkomma till dessa sockerbomber. Det jobbiga var att när vi blev serverade mat stod "hushållerskan" bredvid och tittade och passade upp. Först när vi ätit klart fick hon ta mat, och åt stående vid sidan av bordet. Kändes helkonstigt. Ännu värre vid frukosten när vi bara var tre unga tjejer hemma som försökte hjälpas åt att göra frukost (ok, jag lyckades bara göra en stjärnformad roti och fick inte ansvaret ens att hålla i stekspaden). De andra två verkade ha blivit goda vänner och skrattade och pratade. När det väl var dags att äta var det samma visa igen. Den unga släktingen fick stå bredvid och äta efteråt. Jag blev arg. Förstår att det är så det går till här men hur kan det kännas ok för dem att göra så?! Försökte fråga först men fick ge mig när jag insåg att jag kanske mer förolämpade än gjorde någon nytta.

 

De vita damern är de snälla "paramedical-staff" på subcenter B.Den oranga min tolk och hon i svart en annan snäll kvinna som varit med på alla subcenter-resor.

 

 

Som sagt, godsaker. Bengaler älskar söta saker, jag garanterar. Kan inte annat än erkänna att jag är en ganska uttalad sötsaksälskare (eller snaskråtta, som min tandhygienist kallade mig förra gången). Gillar godis, kakor och glass och har svårt att hålla mig borta från det, kan äta stora mängder utan problem. Här är jag överträffad. Jag och Andreas köpte en typ av äggliknande kondisbit häromdagen. Som munk i konsistensen, indränkt i sockerlag, med lätt mandelsmak. Jag åt upp hela men det var knappt att jag klarade det och mådde sen illa resten av kvällen. Helt otroooligt sött. Vi har sedan blivit bjudna på sötsaker hos olika familjer och det är alltid detta bittersöta, nästan oätliga. Godast hittills var små sesambollar som smakade exakt som sesamkakorna man kan köpa hemma. Ska plocka fram mina Djungelvrålspåsar snart och se vad bengalerna har för åsikter om de svenska godisvanorna!

 

En man som cyklade förbi mig med en bräkande get på sin rickshaw.

 

Sedan sista har vi också provat Bangladeshdans med några flickor, provat tugga betelnötter och fått vår middag betalad av en fattig far till vår vän -för att det är så man göra här. Hoppas kunna ge något tillbaka till alla som är så generösa och bjuder på allt de har.

 

Heppåre!

En av mina favoritstunder på dagen har blivit mina morgonpromenader. Det är alltid otroligt vackra soluppgångar med en rödorange sol som sakta stiger över det dimmiga landskapet. Frodiga skogspartier, små vattensamlingar och stora fält. Vackert. Även om folk är ute känns allt lite lugnare och lite nyvaket. Flickor i färgglada kläder på väg till skolan. Man hör en tupp som gal här och spännande, annorlunda fågelkvitter där. Doften av nystekt bröd från matstället. En cykelrichshaw skramlar förbi och affärsägaren i hörnet säger som alltid good morning och sen goodbye.


Hälsar alltid så glatt!



Vackra!

Precis innan vi kom till Bangladesh var landskapet fortfarandet till stor det täckt av vatten efter monsunperioden. Nu har vattnet plötsligt sjunkit undan och ett nytt landskap uppenbarat sig. Det är lite svårt att tänka sig, men man kan ändå föreställa sig att hela fälten är täckta av vatten och att de små kullarna med hus och träd utgör öar som man behöver båt för att ta sig fram emellan. På mindre än en vecka har det formligen exploderat på fälten utanför sjukhuset. Mängder av lila vattenhyacinter har fraktats undan, små fyrkantiga åkerlappar med jordvallar runt har bildats och små risplantor planterats och redan börjat växa. Det händer verkligen saker från dag till dag och alltihop kan avnjutas från en perfekt placerad soffa -där man till på köpet får en fantastisk solnednång som belysning av skådespelet. Vackert.





De två senaste dagarna har jag åkt till två subcenter (typ mödravårdscentraler) för att gör intervjuer. Alla är som vanigt hel-söta och bjuder på te och är glada. Kul att komma ut och se verkligheten. Även om vi sitter ett helt gäng runt bordet tar sköterskorna in sina patienter samtidigt och avverkar dem i snabb takt. Alla lägger sig i vad som är problemet och pratar med kvinnan. Inte riktigt samma patientsäkerhet och syn på behovet av privat enskilt rum, som i Sverige. Men hemtrevligt och kul för mig att få se lite av hur de jobbar. Idag fick jag träffa en liten 2,2kg bebis som föddes inatt. Vacker. Liten även här där de flesta bebisar verkar ligga under 3kg. De 5kg:s klumparna som föds i Uppsala hade nog givit en smärre chock är.


Återupplivningsbordet i förlossningssrummet. Jag gör även en
checklista över vilken utrustning som finns tillgänglig.


Förlossningsbritsen, alla bider från subcenter D.


Några vårdplater har de också.

Jag fick också njuta av lite kvinno-power eftersom vi var fyra kvinnor som åkte iväg till subcenter D igår. Alltså, även chauffören var kvinna! Första av sitt slag inom icddr,b. Folk runt omkring stirrade t om mer på henne än på mig, som omväxling. Kombinationen av oss två gjorde alltså sitt. De där kvinnorna var i alla fall väldigt trevliga och jag hann få mycket information om allt mellan himmel och jord under den ganska långa resan. Dessutom var vi både hindu, muslin, buddist och kristen samlad. Multikulti.


Kvinnliga chauffören vid snyggaste ambulansen, önskar jag kom ihåg hennes namn.

Nu väntar två nätters boende hos en kvinna som jobbar här på sjukhuset, som knappt snackar engelska. Vi har blivit utslängda pga ett gäng amerikaner som tar upp hela guest houset. Kan nog bli lite trevligt med ett avbrott, försöker jag intala mig. Ganska jobbigt att flytta hela tiden också. Speciellt när det är under en helg så att jag inte riktigt har någon stans att hänga. I övrigt får vi se vad helgen kan bjuda!

Trevlig helg då!


I morse blev det andedräkts-moln..

Första advent.
Kan tänka mig hur mysigt det är där hemma med all snö och kanske lite varm glögg.

Jag har spenderat helgen i Dhaka. Vi har haft en svensk tjej, Anna, på besök här i Matlab några dagar. Hon är koordinator för Andreas projekt. Mycket trevligt med lite fler svenskar, ja lite fler personer här på guest houset överhuvudtaget. Idag var det dags för henne att åka vidare, så vi följde med till Dhaka över helgen för en liten kort visit. Det blev framförallt shopping och sen middag med Anisur igår kväll. Kul att träffa denna lilla trevliga man mer privat.


Hela gänget, Anisur gömmer sig lite bakom oss vita jättar. Ja, vi matchar och nej, jag har inte alltid samma kläder på mig.


Utanför New market där man kan köpa allt mellan himmer och jord.

Idag var min plan att köpa lite kläder, jag hade blivit tipsad om en bra gata, med mittemellan-dyra kläder, av en läkare här. Att ta sig dit innebar en rätt lång promenad i ett rätt varmt Dhaka (Andreas åkte på egna äventyr). Som den orienterare jag önskar att jag var hittade jag faktiskt. Dessvärre visade det sig att alla klädaffärer var stängda! De är tydligen det på söndagar. Till på köpet fanns det massor av affärer. Med tanke på att helgen här är fredag och lördag känns det väldigt konstigt att stänga klädaffärer på söndagar. Med tanke på att jag inte handlade något dagen innan, för att spara mig till detta tips, blev jag lite sur. Jag fick mig istället en lång, svettig promenad, vilket börjar bli en vana. Det bästa med dagen var att jag hittade en matvarubutik, alltid lika roligt i nya länder! Dessutom drack jag min livs första kokosnötsmjölk direkt ur kokosnöt á la Robinson. Inte alls så gott som det ser ut. Lite tröst var att Andreas också misslyckades med sitt dagsprojekt. Så vi åkte lite misslyckade tillbaka till Matlab. Utan minsta lilla glögg på Nordiska klubben.

På lokalbussen tillbaka hade jag sällskap av en trevlig ingengör. Han satt hela tiden och sa "den här vägen är jättefarlig", "den här vägen är jättefarlig, det är bara de här busschaufförerna som klarar att köra här" och beskrev hur tyngdlagen kunde verka på bussen så att den lätt välte pga den dåliga vägen. Kul. Speciellt när hela bussen lutar 45 grader åt mitt håll och det var vatten på sidorna. Det hela gick bra som ni märker, men jag tänkte dela med mig av lite annan fakta killen berättade.


En glad man säljer popcorn utanför bussfönstret.


Han, som ingenjör, tjänar 3000kr per månad. Jobbar 12h per dag, kl 8-20. "Vanliga" arbetare tjänar runt 600-800kr. Tyvärr fick jag inte riktigt fram hur mycket husrum och mat kostar. Han betalar typ 5,7% i skatt. 2500kr av sin lön ger han till familjen (lite osäker men mycket va det i alla fall). Som sig bör hade en bra man valts ut till hans syster som gift sig, och de hade i princip inte träffats innan det var dags. Hon flyttade sen in hos mannens familj. Man skiljer sig inte, det drar skam både över sig själv och familjen. Kvinnorna jobbar sällan trots att de får 10 års gratis utbildning till skillnad från killarnas 6 år. De känner ansvaret (och kulturella trycket?) för att jobba i hemmet och ta hand om famlijen. I snitt får man 2,6 barn vilket är en fantastisk minskning jämfört med många andra utveklingsländer! Han var väldigt tajt med sin familj inklusive farmodern som nyss dött. Man ställer alltid upp för sin familj. Själv funderade han på att läsa vidare utomlands. Han far jobbar i Saudiarabien sedan 25 år tillbaka och skickar hem alla pengar han tjänar, kommer och hälsar på några gånger per år. Han gillade kricket och badminton.
Ganska typiskt tror jag, för en man i Banlgadesh med ett relativt välbetalt jobb.

Glad advent!