Visumansökan

Senaste dagarna har inte direkt varit mina bästa. Igår gick jag med barnmorska på förlossningen. Fick inte se en enda förlossning, bara sätta en nål, vilket jag misslyckades med. Cyklade förbi ica på hemvägen. När jag åkte över en trottoarkant hoppade mitt splitter nya baklyse av och gick i tusen bitar mot asfalten. Själv höll jag på att bli överkörd när jag stod mitt i vägen och plockade upp delarna samtidigt som min mobil ringde. På hemväg från affären var ryggsäcken ganska full av matvaror, så den var lite öppen. Det resulterade i att sallad, plommon och tuggummipaket efter hand trillade ur. Slutade med att jag cyklade med allt i händerna, utan baklyse.

Idag åkte jag till Stockholm, eller rättare sagt Solna, för att skaffa visum till Bangladesh. Jag tänkte mig en dag i Stockholm där jag skulle sitta och plugga på något mysigt café medan jag väntade på att visumet skulle bli klart. Så fungerade det visst inte på denna ambassaden. Han som gjorde visum var inte där förrän nästa vecka.. Alltså fick jag glatt lämna in min ansökan och pass och betala 100kr extra för att få det hemskickat med rek när det är klart. Sen åkte jag snällt hem till Uppsala igen. Kunde alltså lika gärna skickat in ansökan via posten, för typ 200kr och sparat både tid och pengar.. Tröstade mig med lunch och plugg på Ofvandahls för att få in känslan av att vara en riktigt Uppsala student.
Nu kommer strax mor hit och hälsar på, sen åker vi tillsammans till Tibro på fredag för en trio-lördag med chokladprovning. På söndag väntar familjedag med bror och brorsbarn. Alltså en intensiv helg, det gäller att hinna träffa alla innan avfärd. Mellan allt umgåendes ska jag också försöka jobba med projektet lite eftersom det är en hel del som inte alls är färdigplanerat och det börjar ju minst sagt brinna i knutarna. Börjar lite lätt tvivla på om det kommer bli någon studie, men det kommer kanske lösa sig trots allt, brukar ju det. Får ju hursomhelst möjligheten trängas med en hel del Bangladeshier, inte alla förunnat!

Preludium

Med endast 3 veckor och 5 dagar kvar till avfärd är det hög tid att starta upp en blogg. Jag har förstått att det är en av de viktigaste momenten i förberedelserna inför en resa. Dagen har tillbringats på MFS-kurs (Minor Field Study) med andra som ska ut i världen och göra fältstudier och som har haft turen att få ett MFS-stipendie. Det var ett trevligt gäng och en del bra föreläsningar och en hel del ångest över allt som jag har kvar att fixa inför resan och projektet. På lunchrasten passade jag på att gå till vaccinationsbyrån och ta Japansk encefalit. Hade funderat en del på hur jag skulle göra, eftersom det inte riktigt är säsong när jag är i Bangladesh och för att den kostar 950 spänn (!). Efter min handledares rekommendation beslutade jag ändå att det var värt pengarna för att slippa risken att bli en grönsak resten av livet. Japans encefalit är ingen rolig sjukdom. Min handledare berättade att 1/3 dör, 1/3 blir aldrig återställda och 1/3 blir friska. Alltså tog jag sprutan, men sekunden efter berättar sköterskan att jag måste ta ännu en spruta, precis innan jag åker, för ytterligare 950 kr.. Jag log och tackade och gick därifrån.

Jag vet inte vilka möjligheter till internet-åtkoms, som kommer finnas i Bangladesh, men om ni vill läsa lite om vad som händer under resan är jag jätteglad! Det som väntar är att jag den 9 november reser till Bangladesh för att göra en studie som ligger till grund för det 30p arbete jag ska skriva. Titeln på studien är "Reducing neonatal mortality in a rural Bangladesh community, the role of asphyxia prevention and management". Med på resan är även min klasskompis Andreas som ska göra ett annat projekt, men med samma handledare och i samma stad. Hemfärd är planerad den 27:e januari och fram till dess ska jag även resa runt några veckor med Erik, som kommer bort över jul och nyår. Var vi ska är ännu inte fastslaget. Bangladesh har visserligen världens längsta sammanhängande sandstrand, Cox Bazar, men som kvinna skulle jag inte bli omtyckt om jag badade i annat än långbyxor och långärmat.. Inte en vanlig solsemester alltså, men det ska bli spännande att se mer av landet Bangladesh.

Detta är planen. Vad som händer återstår att se.


RSS 2.0