Afrika tur och retur

Igår gick jag för första gången fram till stan (hahaa.. byn menar jag) ensam. Stor skillnad! Knappt någon som ropade och hälsade och kom fram, även om de tittade som vanligt såklart. Vet inte om det var för att man inte pratar med ensamma kvinnor eller för att jag helt enkelt dolde mig ganska bra med slöja på huvudet och utan en lång blond man brevid mig. Troligen det sista. Tycker ändå det är konstigt att vi sticker ut så mycket. Vi har ju ungefär samma storlek och ok att vi är bleka (och lite degigare), men inte så extremt jämfört med dem! Skönt var det i varje fall att kunna gå i fred.

Målet var att inhandla lite mer kläder. Det gick sådär, men jag fick i alla fall en trevlig pratstund på ett skrädderi över en kopp te med ägaren, som var gammal sjöman, och pratade ganska bra engelska. Lite kläder blev det också. Jag är väldigt kräsen, det erkänner jag, och deras tyger är antingen i batik eller andra fula mönster alternativt extremvarianter med glitter och guld och paljetter på de mest extrema färger.. Förstår inte hur alla runtomkring kan ha så fina salwars men de har väl kontakter och blir mindre lurade. Beställde i alla fall en uppsättning och fick ännu en på köpet, i batik. Försökte förklara att jag tycker det är fult med batik, men fick förslaget att jag skulle sova i den eller nåt. Och visst, jag kan ju faktiskt ha den att träna i.

Den lilla ensamturen gav mersmak så imorse tog jag mig en morgonpromenad. Det är det järvaste jag vågat mig i träningsväg förutom lite badminton. Men träning behövs vill jag lova. Det är inte direkt GI-metoden vi kör här utan enbart kolhydrater. Chapati (bröd stekt i stekpanna, eller pannkakor som Andreas kallar dem och visst, det är rätt likt) morgon middag kväll. Alternativt vitt ris. Det luriga är också att vi serveras frukostbuffé varje morgon innehållande: te/kaffe (jag är dock kaffefri sedan två veckor), chapati, grönsaksröra, omelett, kokt ägg, mannagryngröt eller risgrynsgröt i någon väldigt söt variant, banan, toast och smör. Beställer man kvällsmat på hostelet är det också en mindre buffé med flera olika rätter: fisk, kyckling, grönsker, ris osv. Kostar dock hela 6 dollar så ofta går vi till byn och äter. Det finns väl ca 6 olika ställen där man kan äta precis samma mat: chapati med grönsaksröra, ofta med mycket potatis i, som är gul eller grön med varierande hetta, plus stekt ägg om man vill. I vissa fall kan man också få kyckling eller fisk (värst hittills var en fisk- och gurkgryta som påminde lite för mycket om fiskgrytan jag råkade beställa i Vietnam, som fortfarande får mig lätt illamående). Dessa enkla middagar kosta ofta 2,5 kr per person. Alltså helt ok studentpris och väldigt gott om än lite enformigt.

Ikväll när vi satt och åt på ett liknande ställe och som vanligt blev utfrågade om vilka vi var på knagglig engelska, var det tydligen en man som ringde och bad sin vän komma dit. Vännen hade nämligen bott i Sverige tre år och sökt asyl, men inte fått stanna. I Tierp! Komiskt. Han var helt förälskad i Sverige, älskade landet och svenskarna. Det goda ryktet hade han också spridit till sina vänner som alla hade Sverige som någon slags förebild. Vi blev hembjudna till den ganska fattiga mannen som stolt visade att han åkt Silja line, sina vänner Gittan och Rio (som även blivit namne åt mannens son, han inte fått någon dotter att namnge ännu) och bjöd på frukt osv. Riktigt trevligt. Kanske vi träffar honom någon mer gång.

Helgturen till Chittagon var förresten trevlig men kort. Skönt att se lite bilar och folk igen, men sen skönt att komma tillbaka till Matlab. Gillar att åka tåg och buss, bara sitta och titta på livet man åker förbi. Själva Chittagong var väl inte så övertygande. Näst största staden i B. Skitig och illaluktande, i klass med Delhi. Om ni någon gång åker dit och tycker att sjön som beskrivs i Lonly planet som ett ställe där folk picnic:ar, ska ni vara medvetna om att den numera är inbyggd i ett nöjesfält. Om man trots allt betalar inträde och sätter sig på en bänk vid den trots allt fina sjön blir man troligen betraktad som ett eget litet event och blir fotad av alla förbipasserande tillsammans med deras famlijer och små barn som trycks upp i famnen. Bara så ni vet.

Nu väntar en vecka där det gäller att få fart på projektet. Insåg att det är knappt 5 veckor kvar att jobba med det och tom min handledare blev stressad när jag berättade det. Ska även socialisera med de två andra engelskatalande studenterna som dykt upp här (som iof har bott här 6 respektive 3 månader).

Vem vet, kanske jag vågar mig ut på en springtur någon dag. Om ni ser en vit degig sak jogga förbi i batik-mönstrat så är det säkert jag!


En bild av sjukhuset, vårt arbetsrum är på andra våningen ni ser.


Vårt hotel/hostel skymtar mellan palmerna, sett från sjukhuset. Liten pöl med fiskodling i emellan.


Utsikt från annat håll över pölen. Fint i solnedgången kan jag lova!


Ingången till hotellet (om ni är intresserade)


Min säng i det fina blommiga myggnätet jag använder. Stort rum med två sängar, egen toalett, egen balkong. Dock utan varmvatten, men vad kan man begära.

Lägger även lite bilder på tidigare inlägg.

Njut av snön
/Elin