Afrika tur och retur

Jag får erkänna att vi började dagen lågt. Vi gick nämligen till "Nordiska klubben" för att passa på att ta ett dopp och sola lite påett ställe där man får visa sig i bara bikini. Stället visade sig krylla av vita människor som var i Bangladesh men gjorde allt för att låtsas vara i norden. Kanske ingen toppenidé när vi bara varit här två dagar.. Dessutom blev det molnigt och småregn när vi kom dit. Bra var att vi träffade en trevlig tjej från Argentina som tipsade oss om en bra guide om vi ville åka båt på floden. Vi bestämde oss för att göra slag i saken direkt. Resan till hamnen, som ligger i södra delen av Dhaka, var lite av en nära-döden-upplevelse. Trafiken här är om möjligt ännu värre än i Indien och autorickshaw-förarna är värst av alla (kallas även baby-taxi här och är en inbyggd moped på tre hjul med galler för fönstren. Varje gång man stannar, vilket man gör ofta pga kaoset i trafiken, kommer det fram tiggare och försöljare som står utanför gallret och försöker få pengar medan vi försöker ignorera dem. Då känner sig ganska instängd..) Det är liksom slalom som gäller för att komma först in i de få små hål som bildas mellan andra fordon. Filer finns det inget som heter. Tack och lov överlevde vi och även övriga trafikanter.

Vi ankom till ett myller av människor där vi plötsligt fick den där "hollywood-kändis-uppmärksamhetern" jag läst om men inte upplevt så starkt hittills. Käkade på ett låt oss säga enkelt ställe och kände att blir vi inte sjuka nu blir vi det aldrig. Men gott var det, och billigt. Så lyckades vi få tag på den glada lilla Bengaliske mannen som skulle guida oss. Kanske ingen toppenbra engelska direkt, men visst, lite förstod vi, ibland. Fick hoppa på en charmig lite båt som tog oss till andra sidan. Sen började det roliga.

Såhär ser vi ut nu för tiden. Jag i en äkte Salwaar Khamez alltså fluffbyxor,
lång tunika och sjal. Allt i färgglatt och gärna mönstrat tyg som matchar
oklanderligt.






Först visade han oss ett båtvarv där de byggde och reparerade de stora båtarna som kör folk mellan olika städer. Vi fick även klättra upp på dem och träffa arbetarna och hamra lite på dem (Erik hade mördat för att få vara i mina skor tillsammans med en kamera). Fortsatte genom vad som i princip var ett litet samhälle med små trånga gränder mellan enklaste husen man kan tänka sig. Hälsade på en apotekare, fick komma in till en familj, till en bank, en slags textilfabrik (små pojkar som jobbade med att färga jeans) och slutligen till guidens egna famlij. Överallt snackar vi fattigt. Det må låta klyschigt men de bodde berkligen 10 personer i ett minirum med en säng. Trots det var de superstolta över sitt hus och ville visa oss och bjöd på konstig frukt och te och mat.. Folk är verkligen fattiga men verkade så glada och nöjda. Så.. vad gör man inte, man äter och ser glad ut. Bland annat något som liknade ärtsoppa med salt, cornflakes och ris i.. Som sagt, blir vi inte dåliga i magen nu klarar vi allt (nej, vi använde inte handsprit)! Överallt stirrade folk såklart på oss och följde efter i horder, men alla var glada och ville hälsa och bli fotade osv. En upplevelse! Efter fyra timmar i slummen återvände vi slutligen hem, trötta men nöjda.

Just det, igår besökte vi äntligen ICDDR,B. ICDDR,B (international centrum for diarrhoeal disease research) är en organistion som jobbar med forskning och sjukvård för att förbättra hälsan hos fattiga, i princip. För att ta oss dit tog vi följe med de vi bor med, en kvinna från afrika (kommer inte ihåg vilket land för sån är jag) och en från Kina, som tillfälligt är på ICDDR,B för utbildning respektive projekt. Träffade även en läkarstudent från London på vägen dit. Nervositeten växte allteftersom inför mötet med Anisur. Först fick vi träffa Dr Aftab. En glad liten man man som berättade lite om hur man kan reflektera över jobbet inom ICDDR,b och inom livet i stort. Uppmuntrade oss också att göra bra reklam för organistionen (går gärna in på deras hemsida!). Fick dricka te. Fick sedan träffa Jill, som har koll på alla studenter som är på besök och fixar med boende och transporter och dylikt. En trevlig och glad engelsktalande (skönt!) kvinna. Fick en massa bra information och blev bjudna på te. Sen var det dags. Möte med Anisur.. Det visade sig vara ännu en glad liten man, av det äldre slaget. Vi pratade lite om våra projekt (med betoning på lite) och beslutade att vi åker med honom till Matlab på söndag morgon för att vidare ta itu med studierna på plats. Vi blev erbjudna te också såklart. Bjussades även på bengalisk lunch innan vi var färdiga på ICDDR,B för denna gång. Jag blev imponerad över hur bra bemötta vi blev av alla och vilket bra jobb de verkar göra. Ska bli kul att se mer av!

Är fortfarande lite orolig över hur det ska lösa sig med projektet, men har idag insett att det finns människor som har värre saker att oroa sig för.

Tack och godnatt

(Jag vet att det blev ett alldeles för långt inlägg, så ni vet).