Finbesok
Erik är här och den nybildade trion har nu gjort Dhaka några dagar. Första dagen, i torsdags den 16:e december, var det nationaldag. Jag hade trott att det skulle vara väldigt livat ute. Riktigt så var det inte, men vi såg rejäla mängder av Bangladesh flagga och någon typ av procession, som mest såg ut som ett demonstrationståg. Vi höll till i Old Dhaka som är den lite mer fattiga och lite mer livade delen av staden. Jag älskar det, att bara gå runt i smala gränder och se på livet som utspelar sig där. Det känns lite som en nytändning nu när Erik kommit hit. Jag och Andreas har ju såklart börjat vänja oss vid vardagslivet och människorna. Inkluderat att ideligen bli stoppad på gatan för att svara på varifrån vi kommer, varför vi är här och om de möjligen kan få ta en bild. Eller fråga om vi kan ta bild på dem. Nu har vi en person som uppmärksammar allt det där igen, de små detaljerna, och som har mer energi till att svara på frågor. Det smittar av sig. En annan bra grej är att Erik hade lösgodis med sig. Inte mycket som går upp mot saltlakrits och hallonbåtar efter några veckor!
Promenerande genom stan igår träffade vi på två små pojkar med hennafärgade händer. Verkar vara en högtidsgrej att färga naglarna med henna som sen får växa ut så att det blidas små röd-orangea halvmånar längst ut på både kvinnor och män. Av någon anledning började vi leka lite med dem. Visa dem lite hand-trixs, som att vicka med långfingrarna på varsina sidor, knäppa händerna och vika upp dem till näsan och sätta pekfingrarna på var sin sida, ploppa i kinden osv (ni förstår säkert). En sån där mysig stund helt enkelt.
Igår blev det lunch på ett typiskt Bangladesh-ställe. Jag var den som insisterade, de andra sa ja fast såg kanske inte övertygade ut. Maten visade sig vara kall, men enligt mig ganska god (jag som nyss var urtrött på den enformiga maten i Matlab har redan efter två dagar börjat längta tillbaka och tycker lyxiga restauranger med thai och västerländskt inte känns så kul). Kvällen slutade sen med att Erik låg i knappt 39 grader.. Mitt samvete känns inte helt rent och nu är det bara att hoppas på tillfrisknande till imorgon när vi har planerat en 5-dagars tigerjakt i Sunderban.
Vi bor de här dagarna i någon slags lyxlägenhet med egen hemhjälp (som iof inte gör mer än att rosta bröd på morgonen och ställa fram smör och sylt..). Mitt och Eriks rum är gigantiskt. Tyvärr utan Internet och internetcafeér växer inte på träd. Alltså lite lurigt att lägga ut inlägg men ska få detta på plats och hoppas lägga till lite bilder senare.
Pa aterseende
